.

Tänkte skriva om något som jag tycker är väldigt häftigt och fascinerande. Spöken och andar. Jag har alltid trott att vi bara var fyra som bodde i detta hus, men tydligen inte. Vi har ett litet sällskap, som vanligtvis bara hälsar på när jag är ensam hemma eller är själv. I helgen var jag ensam med cornelia och cajsa och då var han på besök igen, Mårten som vi döpt han till. Började med att jag satt på toaletten och cajsa färgade mitt hår, då släcktes spottarna i taket, inga andra lampor bara den. Sen rätt som det är så tändes dom igen.
På kvällen gick jag upp till mitt rum lite tidigare än dom två, så sa jag klart och tydligt släck alla ljus och lampor när ni går upp. Några minuter senare kommer dom upp och kryper ner bredvid mig och vi lägger oss och pratar. Av någon konstig anledning får jag för mig att gå ner några minuter senare, och ser att Stereon står på, lamporna i fönstret lyser och lampan i bardisken står tänd. Jag skriker upp och säger JAG BAD JU ER ATT SLÄCKA!!
Det blir helt tyst sen hör man cornelia: JAG VILL ÅKA HEM!!! (livrädd)
Då hade dom släckt hela undervåningen och gått med lampor och lyst, konstigt.

Förra veckan hände det mamma något märkligt, hon låg och läste tills hon fick för sig att damma hela undervåningen. Hon lägger ifrån sig boken i sängen och går och dammar. När hon sen lite senare ska lägga sig i sängen igen och läsa är boken borta. Hon letar och frågar pappa som är den enda som varit hemma men han har inte sett den. Hon hittar den i fönstret, ihopslagen bakom blomkrukan.

Och sånna här småsaker har pågått i flera år. Jag känner alltid att jag har någon med mig, jag är aldrig själv. På natten känner jag också att det är någon mer i rummet. Jag brukar ibland försöka prata med "den" och försöka få kontakt.

Jag vet att det finns många som inte tror på sånt här men jag tycker det är rätt häftigt att man kan få kontakt med folk på andra sidan. Skulle vara kul att få veta vem det är som är här och vad den vill, varför den just är så fascinerad i mig.