.

man lägger ner tid och energi. man tror att något ska bli bra, man hoppas på det iallafall. men endå får man bara skit tillbaka, hur kan en människa vara så egoistiskt och bara strunta i det. vi var inte perfekta, men vi gjorde ett försök. det är så jobbigt att de ska vara tillbaka på ruta ett igen, så onödigt.
ibland undrar jag varför man inte vill att någon ska vara ledsen, varför tänker man alltid på andra, varför bryr man sig så mycket att de gör ont att bli sviken av något man inte ens lyckats med. Jag tycker de är så jävla jobbigt att du inte fattar, att du inte bara försöker. Ibland kan jag fråga mig själv varför jag trodde på dig. Kanske för jag saknar dig, kanske inte.
Det är svårt att se någon som man känt så bra, som man visste allt om, umgås med någon helt annan och plötsligt står man där och inte vet någonting.
Jag hoppas att de en dag kan bli som förut mellan oss, att någon dag kunna umgås som vi gjorde förr. För än finns hoppet kvar, jag tänker inte ge upp!

värd bild, säkert lika värt som de här inlägget betyder för dig.